Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten, slå sig hårt men alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit…

Dikt hittad hos nellymamman

onsdag 10 mars 2010

som jag trodde

det är kärlgraftet på vertebralis som vidgats till ca 13mm, från 5mm som det var när de satte in det i augusti. Men enligt den pratsamma mannen som för övrigt gav intrycket att inte säga nåt om jag inte frågade, så var det mer eller mindre förväntat då man tagit en ven och gjort om den till en artär. Nu ska man helt enkelt hålla det under uppsikt och om det inte skulle stanna av så måste man ta en artär från buken på nåt sätt. Vet inte så noga, kändes inte så kul så jag slog ifrån mig den tanken.

MRT beställd där man ska kolla mer noggrant.

Hur som haver så mår O bra för tillfället, klagar lite över lungan ibland, att det hugger i den, så jag ska försöka höra efter med nån som kan, vem det nu kan vara.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)