Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten, slå sig hårt men alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit…

Dikt hittad hos nellymamman

tisdag 30 mars 2010

Vägg





Väggen där kyl, frys, ugn & micro skall stå och dela av kök mot vardagsrum

torsdag 18 mars 2010

onsdag 17 mars 2010

måndag 15 mars 2010

torsdag 11 mars 2010

onsdag 10 mars 2010

som jag trodde

det är kärlgraftet på vertebralis som vidgats till ca 13mm, från 5mm som det var när de satte in det i augusti. Men enligt den pratsamma mannen som för övrigt gav intrycket att inte säga nåt om jag inte frågade, så var det mer eller mindre förväntat då man tagit en ven och gjort om den till en artär. Nu ska man helt enkelt hålla det under uppsikt och om det inte skulle stanna av så måste man ta en artär från buken på nåt sätt. Vet inte så noga, kändes inte så kul så jag slog ifrån mig den tanken.

MRT beställd där man ska kolla mer noggrant.

Hur som haver så mår O bra för tillfället, klagar lite över lungan ibland, att det hugger i den, så jag ska försöka höra efter med nån som kan, vem det nu kan vara.

söndag 7 mars 2010

i morgon

ska vi träffa den inte så pratsamma mannen. KÄRLKIRURGEN!

måndag 1 mars 2010

Nämen 17

när man talar om trollen....HAN har ringt......kärlkirurgen alltså, den pratsamma mannen, eller inte!

Han kan i allafall inte se någon förändring på kärlet som det ser ut, men vi får komma så ska han titta. Kunde ju vara så att när all svullnad till sist lagt sig och det "By pass"ade kärlet "hittat" sin plats, så syns den väl helt enkelt, vi hoppas på det då!

ingen har ringt

inget samtal från någon kärlkirurg så långt öronen hör, inte heller några intyg trots två påminnelser, att det skall vara så svårt. Rösten har heller inte kommit tillbaka, men vem kollar upp? Svaret jag fått när jag frågat 4 ggr är, ja vi avvaktar ett par dagar. Känns som att det gått ett par dagar med råge, eller jag kanske överdriver lite???