Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten, slå sig hårt men alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit…

Dikt hittad hos nellymamman

torsdag 21 augusti 2008

en grinande unge

Oliwer skulle knäppa kort idag på skolan, det skall väl inte kunna gå fel, eller?
Jodå, det kan det, läraren ringer hem för Oliwer vill inte vara med på bild.
Jag pratar men sonen själv, han grinar i luren och bara säger att han vägrar för gruppkortet blev så dåligt.
- Det vet du ju inte säger jag, jodå det vissta han.
Hm, fotografen hade väl säkert allt ifrån digital kamera till dator mm så han hade väl visst sett.
Ja vad skall man hitta på att säga i all hast?
Så det blev nåt så moget som att, " knäpp korten nu och om dom inte är bra när vi får hem dom så skickar vi bara tillbaka dom", var det bra???
Men om han grinat en kvart så är ju bara min fråga hur bra såna kort kan bli? Ett minne för livet kanske :-)

Nä, nu skall jag plugga IGEN! snart lördag.

5 kommentarer:

sand mellan tårna sa...

men vännen..... var inte ledsen, den var ändå lite sprucken och sned .... ;)

och vad är väl en bal på slottet?

Kram L

Ps) Om du fullkomligt bara älskar dem, så har jag 6 stycken ute i garaget som färgen torkar på..... och nästa vecka blir det först till kvarn..... fast då kostar de förståss lite pengar.... inte så många dock.

Kram igen!

Hannsu sa...

Linda!
Hi, hi sprucken och sned...... säg inte det till den som vann bara ;-)
skall hålla ögonen öppna nästa vecka.

kram Hanna

sand mellan tårna sa...

okej.... när du skrev den lilla ledsna smileyn så tänkte jag att nu skall jag kika igenom din blogg, och jag läste ganska mycket och tänkte på just Hanna.... det stämde ju på det jag kom ihåg på henne..... så såg jag att du bodde i U och efter att ha kikat på kortet av din son, så var jag mer säker.... gick till vår gemnesamma väns blogg och letade efter inlägg från dig, och blev då 100% säker.... skulle just skriva till dig, när jag läser ditt inlägg hos mig.... hihi....

Kul att ha dig hos mig! Synd att du ej vann, men jag fuskade faktiskt ingenting!

De ska va lite råa och hårda dessa tavlor..... försökte bara göra dig glad, den är ju faktiskt fin....

Vi ses nästa fredag hos Virran va?

Kram L

Hannsu sa...

ha, its me! sitter här och pluggar till en omtenta på lördag.

oops! jag har faktiskt läst din blogg länge, hittade dit via den gemensamma vännen ;-)
Oh, blir bara sååå inspirerad av dina projekt!
(Cyklade förbi ditt hus några gånger i sommar, då vi har haft husvagnen på Gräsö hela juni och juli)

och självklart skall du inte fuska för min skull, men You know, man lever på hoppet :-)

Klart vi ses hos Virran, jag bör ju liksom vara där.......

kram Hanna

sand mellan tårna sa...

hihi, VARFÖR stannade du inte och knackade på? Fy på dig!

hihi.... skoj att jag nu vet att du läser min blogg!

Kramisar