Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten, slå sig hårt men alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit…

Dikt hittad hos nellymamman

onsdag 26 augusti 2009

Bra dag

oscar har varit uppe i rullen och varit nere vid lekterapin och lånat tv-spel. Vi har haft främmande här idag och lillsyrran har varit här hela eftermiddagen och kvällen. Hon tycker att det är jätte kul, och framförallt lekterapin. Oscar har varit ganska trött på em och kräktes upp kvällsmaten (idag IGEN), men är betydligt rörligare då han blivit av med CVK:n, den sista "nålen", han har ju haft ett antal såna.

I morgon har vi varit inlagda i 4 veckor...FYRA VECKOR!

Men vi hoppas på hemgång nästa vecka.

4 kommentarer:

Milla Holmberg sa...

Jag håller tummarna för hemgång!
Ha det bra!

Gunsan sa...

Fy sjutton... 4 veckor är långt. Ja som du sett fick vi åka hem idag, blev "bara" 1 1/2 veckas inläggning för oss, men det är väl bara att vänja sig vid sjukhus:(
PS.. Jättefin i klänningen på förra inlägget DS

Evelina sa...

.....jag håller tummarna för att ni snart får komma hem!
Roligt att höra att det går frammåt så bra.
4 veckor är lång tid, förstår att ni längtar hem.
Många kramar Evelina

Pia C sa...

Lekterapin....jag får positiva vibbar av det! vi var ju fyra veckor i Lund och lekterapin var det som höll oss uppe. Både Mimi, brorsorna och vi föräldrar. Underbar personal, de tog hand om oss allihop. Hjälpte Mimi att komma ur sitt apatiska tillstånd med massor av bus (snöbollskrig i korridoren, mackor med svartpeppar under korven till överläkaren, tejpade vattenkranar så nästa överläkare blev helt överspolad. Alla var med på det, alla gjorde allt för att få Mimi att åtminstone le lite.Ibland gick vi ner även om det var sovdags för det var rofyllt att sova i dockvrån....
Nu går det framåt Hanna, snart är ni hemma!